Hästarna har precis fått lunch och en härlig höst dag som denna vill man ju inte sitta inne och plugga... Men det är de som gäller, fysik, tyska, svenska,matte......
Ikväll blir det ett lättare dressyr pass på Bojjen sedan träning med Nicki :)
//mikaela.m
(ni får en bild på min underbara älskade väska!!) ;)
Sorg är något alla människor upplever någon gång i livet.
Ibland kommer den helt plötsligt och kan bli större än vad de skulle vara än om man varit förberedd på den.
Alla bearbetar sorg på sitt eget vis.
En del vill hålla sig sysselsatta och tänka på annat, en del vill gråta, andra vill prata ut och få stöttande kramar ifrån alla nära och kära.
Så är inte jag.
Jag blir arg.
Förbannad.
Förbannad på samhället. Förbannad på alla i min omgivning.
Jag vill sitta på en stol och vara förbannad.
Antagligen så är jag alldeles för förbannad för att sova, och även för förbannad för att vara vaken. Jag är för arg för att äta, jag är inte hungrig alls, så arg är jag.
Jag kan inte plugga, läsa, kolla på TV eller göra något som inte gör mig arg. Jag vill vara arg. ...Eller vill jag?
Som ni märkt har bloggen legat nere länge nu och för er som känner mig privat eller är vän med mig på facebook så kanske ni har sett att två hästar precis har avlivats i stallet.
En av dom var Backseat Boy, "stor-Bosse". Han som skulle bli min framtida hopphäst. Han som alla försökte få mig upp på ryggen på. Och jag ville väldigt gärna rida på honom. Han var cool tyckte jag.
Men han var speciell...
Alla vet ju att hästar efter Baloubet du reut är väldigt skarpa, lite svåra att hantera och sådär.
Bosse var mer än speciell och jag vill tyvärr (av personliga skäl) inte gå längre in i den historien.
Men av någon riktigt konstig anledning så fastnade jag väldigt mycket för denna stora, vackra varelse. Folk kunde inte förstå hur man kunde tycka om en häst som man knappt kunde släppa ut i hagen. Jag gjorde de.
Jag kunde sätta på honom täcke i boxen, lös. Jag vågade, jag ville.
Ibland gjorde han givetvis så mina knän blev alldeles skakiga. Men nu när jag tänker efter så kommer jag aldrig komma ihåg honom med just den rädslan jag hade någon gång ibland utan jag kommer komma ihåg honom just den där onsdagen. Dagen före. När jag ska gå förbi hagen och han gnäggar nyfiket och lyckligt på mig och följer mig hela vägen tills hagen slutar. Han kollar på mig med nyfikna och glada ögon.
Då knöt det sig i magen på mig.....
Det var jättetungt.
Det var det verkligen och nu, en vecka senare, så tänker jag på just det ögonblicket när vi pratar om Bosse. Och det är just precis så jag kommer komma ihåg honom.Glad, lycklig och social.
Kvällen före stod jag även utanför hans box och gav honom massvis med morötter, äpplen och knäckebröd. Jag gick inte in i boxen, men gud vad jag ville göra det!
Jag ville bara gå in och krama om honom och lägga mitt huvud på hans rygg och stryka honom längs halsen.
Men jag fick nöja mig med att stå utanför och smeka hans panna och se på hans vackra ögon som stod och vilade. Han var så lugn, han stod verkligen och sov.
Under den här tiden när jag sa farväl till honom så var jag helt kall. Bortdomnad.
Jag kände ingenting alls!
Men jag ville känna nått, jag ville gråta ut och inse att det verkligen var sista gången jag skulle få klappa honom, ens se honom!
Men jag kände ingenting.
Jag tänkte att det kanske var bäst så ändå, avsluta på ett positivt sätt. På ett glatt sätt vilket vi gjorde.
När jag sagt farväl till min vackra kompis, och skulle sätta mig i bilen så brast det. Direkt jag stängde dörren och visste att ingen såg kom tårarna.
Min sorg vill jag dölja. Jag vill inte att en enda människa ska se vad jag känner.
Varför? Det vet jag inte..
Och ilskan jag känt mot alla under den senaste veckan har varit stor. Och varför jag skriver detta inlägg är för att alla ska förstå att var och en sörjer på sitt vis. När man ser att någon gråter kommer man ju givetvis fram och frågar hur det är. Den personen har då visat den vanliga sorgen, tårar. Men det finns andra sätt att sörja på.
Märkar man att det är något med sin vän, FRÅGA hur den mår istället för att bli förbannad tillbaka.
Idag är det alltså en veckan sedan, Prick!
Och just nu (har precis kommit hem från träning) känner jag att det minsta lilla får mig att tappa gnistan.
Helst av allt vill jag bara lägga häst intresset på hyllan, vilket jag tänkt på MÅÅÅNGA gånger nu på senaste tiden...
Men jag antar att himlen behövde en ängel ...
Allt händer av en anledning och jag ska sörja Bosse, men jag ska komma tillbaka igen.
Det kanske dröjer men då är det så.
Jag saknar honom jättemycket och jag försöker verkligen att hålla ilskan borta men ibland går det helt enkelt inte.....
Varför? VARFÖR?!
Detta inlägg har alltså tagit en hel vecka för mig att skriva.
Jag har inte orkat skriva hela inlägget på en gång...
Hur kan man ha så mycket känslor för ett djur....?
Men,
Det sägs att tiden läker alla sår.
Så det är väl bara att vänta och se...
Hoppas ni har överseende med att bloggen kommer uppdateras lite now and then ...
Bara en lektion kvar innan jag får åka ut till min bästa Bojjen!
Rider nu på förmiddagen i ridhuset med Louise och Robban och på kvällen så pysslar jag lite istället :)
Igår orkade jag inte blogga, lite tråkigheter i stallet gjorde att jag tappade lusten...
Men för övrigt så hoppade jag på fyraåringen Nicki igår och det var suuuuuuperkul verkligen. Hon var as duktig och hoppade hela 80 cm!!! Typ fjärde gången under ryttare. Kung!! :)
Jättefin häst verkligen!
Bojj stod och sov i stallet så jag beslöt mig för att han skulle få sig en vilo dag. Men som sagt blir det ridhuset snart :)
Planer för dagen med mor= Sågmyra Scorett, borlänge Kupolen, Norells Hästsport. Detta beroende på hur mycket vi hinner efter att ha sovit lite längre än vi planerat ;)
Som rubriken sa, har letat tävlingar nu på förmiddagen och måste verkligen sätta mig ner och tänka igenom hur jag ska göra. Blir så skrockfull eller vad vi ska kalla de..
Tänker liksom att om jag anmäler mig till någon tävling så blir han skadad och jag måste avanmäla. Så helst skulle jag vilja anmäla bara nån dag före varje dag men då måste jag ju efteranmäla och de blir ju allt annat än billigt i långa loppet :p
Aa, nu har jag delat med mig lite av mitt dilemma, nu ska jag och mor på stan. :) ska leta skor och en mapp till viktiga papper..
Sitter nu i skolan och väntar på veckans två sista lektioner..
Och imorse blev det brått kan jag lova!! Haha
Hade sov morgon eftersom dansen var inställd idag och tro mig jag tog sovmorgon.... Vaknade 09.45..... Bara å kasta sig in i duschen och skynda sig som attan till skolan.....
Nu är jag i alla fall i skolan och jag kom nog bara nån minut sent.
Hoppträningen igår gick (jag ska vara ärlig) ganska okej bara. Sa när jag var där att det kändes bra men nu i efterhand är jag faktiskt inte så suuuuuper nöjd. Han var cool lugn det måste jag medge och att han var mycket mer lydig än vad jag förväntat mig. All cred till min underbara ponny! Men jag märker på en gång, när jag "fuskat" med dressyren. Han hade inte alls lika rund och fin galopp som han brukar ha utan den var mycket mer "springig" eller va vi ska kalla den. Det var liksom en travblandad galopp fick jag känslan av.
Sen var det lite ryttarmissar, typ att jag inte har lärt mig att trampa ner hälen i mina nya stövlar... Låter helt sjukt jag vet, men lädrena är LITE längre och då har jag as svårt för att hitta samma tramp i stigbygeln och utan trampet (balansen) så är man ju inte lika med i språnget med axlarna och då är det ju lätt att eftergiften blir sen. Men de är sånt jag måste lära mig. Men jag avgudar min bästa vän för att han är så grym! Jag skulle inte vara där jag är idag om det inte vore för honom! <3
Nu är det ca. 20 min till nästa lektion och eftersom jag inte har några bilder på iPaden så får ni en bild på mitt och Isabelles soff-häng! ;)
Har precis gjort klart fysiken som skulle vara klar nästa vecka på onsdag (yeah I know, give a round of applause!!) och kikar nu på Robinson.
Idag hade jag ju planerat att rida ett lättare dressyrpass innan hoppning imorgon men efter omständigheterna (en galet trött ponny) så har det ju blivit lite ändrade planer. Red bara litegran på rundbanan, tänkte att han skulle piggna till efter en galopp men det gjorde han tyvärr inte.. Han hade dock ingen feber så jag tror nog att det går bra att hoppa lite små språng imorgon. Har i alla fall sagt till mig själv att han borde orka med lite lydnadshöjd imorgon dvs. Typ 50 cm. :)
Så ja, det blir hoppträning imorgon ändå :)
Idag har även jag och Isabelle varit vid våran "ruta" i skogen och jobbat där två timmar :) inte fullt lika mycket mygg som sist och tur va väl de men det var fortfarande fullt av dem....
Nej nu ska jag fortsätta kika TV och sedan plocka ihop på rummet. Och imorgon börjar jag inte förrän 09:45! Nice! :)
Nu skriver jag inlägget igen... Blir galen på blogg så ni får nöja er med ett kort inlägg idag eftersom jag inte pallar vara lika ambitiös igen...
Bojjen vaccinerades i alla fall i söndags efter tävlingen så veterinären tyckte han skulle vila i fyra dagar. De tyckte dick jag lät helt sinnessjukt. Okej en eller två dagar men fyra???? Aldrig varit med om..
Men vi skrittade i alla fall igår och idag blev det ett kämpigt varv i trav runt slingan (4km) för han var helt otroligt trött. Hade planerat att skritta dagen efter, dag två trava dag tre ett lättare dressyrpass och sedan hoppa på torsdag. Men efter dagen blir det nog ändrade planer, han får helt ebkelt skritta imorgon också. Sen kan han kanske hoppa på torsdag ändå? Vi får ta de som det kommer :)
Hur brukar ni göra när era hästar vaccineras? Hur många dagar brukar era vila???
Nu ska jag dricka efterlängtat kaffe, kika robinson och sedan duscha innan House! :)
Mycket TV titt idag, nyss slutade även djurakuten från Strömsholm, väldigt intressant faktiskt. :)
I förra inlägget glömde jag att berätta att jag red en ny häst på söndags träningen.
Ett fyraårigt sto som heter Nikita San.
Har tyvärr ingen bild men kan ju berätta att hästen var helt otroligt kul att rida! Man kände sig som Roffe trots att hon är unghäst.
SUUUUPER trevlig var hon i alla fall :)
Vi körde lite lösgörande övningar såsom flyttningar och på volterna osv. :)
Hon var faktiskt förvånansvärt duktig på att flytta. Unghästar kan ju ha lite svårt för det i början, det krävs styrka för dem. Men hon klara det galant!
ÄNTLIGEN en uppdatering, jag vet. Men helgen har varit minst sagt jobbig som stryk.
Det började med att vi byggde banan inför helgens tävlingar med start klockan fyra. Det spöregnade....
De tog en jädrans tid och banan stod inte på plats förrän klockan 8 dock så hade jag redan gått ned vid klockan halv 7 eller något liknande eftersom jag hade så sjukt mycket annat att göra.
Exempelvis så longerade jag Bojjen litegrann i ridhuset, han var pigg och glad :)
Han fick jogga lite i kanske 30 min sedan gick vi återigen ner till stallet och jag och Sara satte oss på kontoret för att göra klart det sista inför helgens loppis.
Vi kom hem vid klockan 22 och då hade jag varit sjöblöt i 6 timmar!! (= inte en glad mikaela)
Och så på lördagen var det dags för tävling. Jag var då i stallet vid klockan 05.30 och släppte ut alla hästarna innan det började komma folk till gården.
Efter att alla hästar nöjda och belåtna stod i hagen så började jag och US tjejerna att ställa iordning loppisen som skulle stå belägen bredvid paddocken.
Mysigt parasoll och grejer som hänger och dinglar överallt!
Jag är mycket nöjd med loppisen faktiskt :)
Jag satt i alla fall inte där under helgen utan jag var funktionär på banan och så vidare men dom extremt duktiga US medlemmarna skötte det super! :)*stolt!
Dagen rullade i övrigt på bra och efter tävlingens slut så satte jag mig och fixade med Loppisen och sedan var det dags att ta hand om den underbara ponnyn. (även om man kanske helst ville sova då)
Vi red i alla fall lite på rundbanan bara typ 40 min. Litte jogg, flyttningar osv. Gick relativt bra i alla fall :')
Och eftersom vi skulle tävla på söndagen dagen efter så fixade jag honom fin och smorde alla grejer och dona. Det kändes såååå skönt att äntligen få göra lite tävlingsfix! :') <3
Kom hem klockan 21.00 ungefär och då dog jag i sängen väldigt på en gång jag kom hem. Väckarklockan skulle ju trots allt ringa 05.20 nästa morgon igen. Vilket den gjorde... BIG SURPRISE! (hehe)
Körde på med gammal rutin (släppte ut hästarna) och efter de så borstade jag på Bojjen litegrann.... Nu var det snart dags....
Vi hade anmält oss till LB (1 meter) unghästklass.
och ja...
Han hoppar som aldrig förr och vi nollar och får den vackraste rosetten någonsin. Detta pga att han inte haft en rosett på sig på minst 13 månader. Han lyste upp som en sol när pappa kom och satte på den på tränset. Man såg verkligen på honom hur lycklig han blev.
En sådan känsla glömmer man aldrig... Vi var (ÄR!!) så glada just nu<3
Och TACK alla som gav mig så fin respons efter ritten. Det värmer så galet mycket!
Jag och Bojjen kommer att fortsätta kämpa tills våra vägar skiljs åt<3
