Hej dear readers!

 

Hemma är jag, halvdan och sjuk....

Då är inte jag den som är hemma om jag verkligen inte mår bra och just nu är det väl så...

Tempen har stigit och jag blir mer och mer stressad för att jag missar så mycket i skolan. Känns liksom som om jag kämpar så hårt ändå så det räcker, nu kommer jag få kämpa ännu mera.

Det blir liksom en ond cirkel som bara blir starkare och starkare, Ju mer jag stressar över att jag är sjuk ju sjukare blir jag, och i och med att jag blir sjukare stressar jag ÄNNU MER.

 

 

JAG ORKAR INTE LIGGA HEMMA HELA DAGARNA!

faaan....

 

Plus att i måndags när jag skulle rida så går jag upp i ridhuset med Bojjbojj. Hinner inte mer än att trava ett halvt varv innan jag inser att ponnystackarn är HALT!

JA! KAN DET GÅ ÄNNU BÄTTRE ELLER?!

Ska vi börja vårat sista år tillsammans med ännu en senskada?

Dessutom hade veterinären varit där på morgonen och tittat till hans öga då jag vart orolig eftersom han knep så mycket med det sjuka ögat. 

Man hinner inte mer än att ta ut veterinären på morgonen så måste man tillkalla en ny på kvällen.....

Love it!

 

Love him anyhow, men börjar kanske få mig en tankeställare....
Men ännu ger vi inte upp.