Käka grus!

Tjena Tjena!
 
Har nyss kommit hem från stallet efter att ha fodrat lunch till djuren :)
Imorse släppte jag ut dem och det var så skönt att det inte var -18 grader utan bara -2!
 
I alla fall,
Var gryyyymt seg igår efter att jag kom hem från stallet. Det blev nämligen tre ridpass :)
Först fick jag prova Child of My Heart "Musse" en 3-åring, blivande 4-åring, som är en Fullblodsvalack som ägs av Anna Sandberg.
Han var väldigt intressant att rida, han känns mycket mycket större än vad han är egentligen så det var lite kul. Sen så var han mycket "segare" för skänkeln än vad jag trott. Satt nästan hela tiden och försökte få fram honom. Ganska stor skillnad från Bojjen som skulle suttit i väggen om jag skänklat så mycket som jag gjorde på Musse ;)
 
Är i alla fall väldigt nöjd med tanke på att jag inte riktigt är en unghäst ryttare och jag är inte särskilt van att rida på andra hästar än min egna, tyvärr. :P
 
En liten film på traven :)

 
Ni ser ju, han är ganska välutbildad för att vara blivande 4 år bara. Men en trevlig häst som jag förhoppningsvis kan få ha mycket skoj med :')
 
 
Sen efter att jag ridit på Musse så frågade Lena om jag ville prova Robban, den stora svarta. ;)
Och ja, jag sa att jag kunde de, så jag red först på Bojjen. Lite skritt i ridhuset bara.
Sedan hoppade jag upp på, ja verkligen den stora svarta! Shit va stor han är alltså! Helt galet,
kände mig som en liten myra alltså... haha
 
 
Vi hoppade en "fem och en halva" och sista gången låg det väl på ca. 115-120cm så det känns ju kul eftersom det var första gången och så. :)
DOCK! så fick jag käka lite grus också..... hehe
Robban vart "rädd" när Lena slängde en bom på marken, där sitter jag med långa tyglar mitt i en konversation och vips så flyyyyyger jag som en fjäderlätt vante över huvudet på Robb. Han bockade så in i helvete stort!!
haha har aldrig varit med om dess like! Fast egentligen så vet ju vi alla som känner Bojjen, att det har jag.
Men jag var inte alls beredd på det kan jag lova!
Hade jag inte suttit och pratat hade jag suttit kvar tror jag, men han liksom "took me by surprise" .. haha
 
 
Så idag är jag mör!
Hade precis innan jag hoppade upp sagt att jag hade så jäkla ont i svanskotan sen Bojjen kasta in mig i väggen, och hur tror ni jag landa?
- Ja på svanskotan.... Attans!
 
Men mest sur är jag över att han faktiskt lyckades ha av mig!
INGEN häst brukar få av mig utan en kamp först! haha
Jag har typ bara ramlat av 8-10 gånger i hela mitt liv, MAX och då har jag ridit i 12 år ;)
aja, sånt kommer ju att ske fler gånger så det är väl dags att släppa stoltheten nu ;)
 
 
 
Men en sak som jag framförallt blev överraskad av!!!:
 
När jag ligger där på marken och har en så in i helvete öm svanskota så kommer världens bästa vän fram till mig.....
Bojjen skrittar fram till mig, puttar och nafsar mig på kinden och på näsan...
Bara det kunde få mig att gråta...
Smärtan bara försvann liksom....<3
Helt obeskrivlig känsla och jag blir tårögd bara jag tänker på det <3
Min allra bästa, bästa kompis som ALDRIG sviker...
 
Och Bojjen, jag kommer aldrig svika dig heller <3
 
Min enda <3
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0