Har aldrig någonsin varit så här emotionellt kluven i hela mitt liv...

Har aldrig gått och funderat, oroat mig över samma sak så här länge och kännt mig så beroende av mitt val.

Bojjen är ju liksom en sådan otrolig stor del i mitt liv som bara helt plötsligt ska upphöra?

Strök mig som sagt från träningen igår och stod på marken och tittade på istället. Det sög kan jag lova!

 

Jag ville också vara med och hoppa, träna och ha kul med min bästa vän...

 

Just nu känns bara allt så in i helvete dåligt så jag vet inte vad...

 

Tog fram min fina Tanja igår (Tanglewood gitarr) och försökte mig på att spela lite, dock så var jag VÄÄÄLDIGT ringrostig kan jag lova!

 

Jag älskar verkligen att spela gitarr och syssla med musik.

Jag älskar verkligen att dansa ...

 

..det gör jag!

 

 

men ingenting är som att gå in i ridhuset på torsdagar och hoppträna med mitt hjärta...<3

 

 

Ingenting! ingenting.....