Hej alla glada, hoppas ni hade en riktigt trevlig nyårsafton!

Jag hade stormtrevligt med familjen hemma, jätte mysigt trots att alla jag känner firade genom fest ;)
Men jag är nöjd med kvällen!


Året 2011 har inte varit det bästa året i mitt liv om vi säger så....
Faktiskt de värsta någonsin...
Dels på grund av privata skäl men framför allt Bojjen och hans skada. Det kändes som vi började året så himla bra. Alla tränigar flöt på och allt var verkligen PERFEKT. Jag var såååååå tacksam över honom och vad vi presterade på banan.
Jag kunde inte begära mer!
Även fast vi absolut inte satte en säker nolla i LA så kändes de som om jag nöjde mig med LB och om vi hade tur dubbelnollade den. Jag tyckte verkligen att "det räcker" nästa steg "kommer sen".

Och när detta "sedan" kom, vi skulle upp till Bollnäs och hoppa 3 stycken LA:er för att i alla fall försöka nolla en av dem. Men framför allt, FÅ RUTIN på allt runt om kring och höjden givetvis.
Jag kommer ihåg hur glad jag var över att vara där. Åka på ett meeting, LÅÅÅÅNGT ifrån hemmaplan och bara fokusera på våran uppgift.



Så kommer den där så kallade veterinär besiktningen.... Det var där mardrömmen började..
Veterinären, Christoffer Källman, började undersöka honom men hittade inget fel. Men vi bestämde oss (SÅKLART!) för att styrka oss den här dagen i alla fall. Två LA klasser, men det fanns ju en dag imorgon också.



Dagen efter så gick han helt rent och vi kunde hoppa. Vi kom ut med två ner, men är SÅÅÅÅÅ HÄÄÄÄÄÄÄÄR nöjd med ritten! Han gick så super fint, jätte lugnt och bara gjorde de han skulle!
Sen kan vi ju disskutera om han var så lugn för att han hade haft ont och vi kanske nu i efterhand även kan diskuterna om vi egentligen skulle hoppat den där LA:n i alla fall....


Vi körde på som vanligt när vi kom hem och han visade ingen hälta alls..
Bara några dagar innan han blev dålig igen hoppade han klockrent 120 cm på träning.

Men cirka tre dagar senare var han halt. Inge mycket då inte ens Fia kunde avgöra om det var vänster eller höger fram. Och tro mig om Sofia Lederud har svårt att se, Då KAN man inte se ;)
Fia är så himla duktig på hästar och har i princip vart med om allt som går att vara med om och fått kunskaper efter de. Hon är min gud kan jag säga :)



Hur som helst, Fia såg då den lilla hältan när jag ledde in honom från hagen. Jag vart genast LIVRÄDD eftersom han varit halt till och från under den senaste tiden....

Vi bestämde oss för att låta honom gå på skrittning och sedan vänta på en tid hos mälarkliniken.
Väntan var VÄRST! Jag har aldrig varit  så rädd i hela mitt liv. Allt kom tillbaka till min älskling Chess, att förlora henne... Min första häst.
Och jag ville verkligen inte förlora min prins! Han var (ÄR!) min förebild, min idol, mitt hjärta. Han är mig.

När mälarkliniken sedan kom så var de som vi befarade, Senskada. Direkt som veterinär Gustav sa orden "Han har senskada" stannade mitt hjärta och jag mådde jätte illa.
Det var i alla fall skritt i 12 veckor på hårt underlag som gällde...  Och jag kan säga att jag och Bojjen har kämpat oss igenom det här tillsammans, I UR OCH SKUR har vi skrittat samma vända i över 15 veckor...

Vi har tagit hjälp också, Svenne heter han. Utan honom hade vi aldrig kunna sätta igång igen så tidigt!
ALDRIG NÅGONSIN!
All cred till Svenne, och utan travkusken Fredrik Pedersen hade vi aldrig fått reda på Svenne. Så jag vet inte hur jag ska tacka dessa människor! Ett tack är långt ifrån tillräckligt!


Fredrik Pedersen


Svenne Lindblom



Nu är vi under igångsättning och snart blir det ännu ett återbesök från Mälarkliniken och ser allt fint ut, då får vi börja hoppa igen! Jag hoppas på allt i världen att det ser fint ut och att vi snart är på banorna igen :')

--

Året har dock inte bara varit dipp neråt, jag har ju även fått uppleva det roligaste någonsin. nämligen:

 

Jobbade ju trots allt nere i Falsterbo med världens bästa tjejer, kära Caroline Lundin och Matilda Bäck. Mina tjejer! <3




Så NejNej, Året har faktiskt varit riktigt UNDERBART period vis! :)
Det här var på riktigt det roligaste jag gjort på LÄÄÄÄÄNGE och jag hoppas verkligen att året 2012 också kan erbjuda oss samma upplevelse, för det var en upplevelse för livet som jag ALDRIG kommer glömma!
-------


HärdalsYran med bästa Sofia Sjögren har också varit något av en topphändelse! :)
Härliga minnen från denna kväll som alltid kommer finnas kvar ;)





hmmmm.... jag mer av året är inte så super viktigt tror jag ;)
Har ju i och för sig börjat en ny skola, gått upp i gymnasie skola..... NV.... Mycket plugg som ni märker på bloggen....




Fast måste ju faktiskt berätta att Chansen jag fick när bojjen var skadad, Curazon aka Hjärta har varit så bra!
Hon har hjälpt mig att utvecklas som ryttare och samtidigt har jag utvecklat henne som ridskolenponny.
Helt underbar chans jag fick där och jag ska försöka att inte ge upp henne nu på våren heller. Måste börja prioritera skolan också tyvärr..... ;)

Men jag kan säga att denna ponny ligger mig nu varmt om hjärtat :')<3

<3 Curazon "Hjärta"





Året har erbjudit mycket!!! Men jag tror tyvärr att det dåliga övervägde allt. Därför hoppas jag på ett mer stabilt 2012 ;)

Hoppas ni orkade läsa halva inlägget i alla fall! haha
Nu ska jag snart iväg och fodra alla vännerna som står i stallet och väntar :')<3

//