Alla dessa produkter tycker jag är väldigt snygga, dock så tänkte jag inte använda kavajen på tävling utan mer till vardags, om jag nu skulle köpa den. :)
Funderar då mer på en svart kavaj från Star rider.
Men detta är en liten önskelista, har verkligen inte ekonomi för detta nu ..
Har endast en lektion kvar och det är 55 min matte och sedan beger jag och pappa oss till Svenne med Bojjen. Har inga förväntningar eftersom han fortfarande är halt, troligen, och just nu känns det bara kasst på den fronten.
Men hoppträningen på Nickita igår gick grymt bra!
Hin var lite för pigg och stark men hoppade allt utan att stanna en enda gång. Hon ska nog få gå Pay'n Jump nästa helg också på gården. :)
Har dock inte bestämt mig för någon höjd än men tror nog det blir som förra gången, 50cm och 70cm.
Kanske kör på en 70+70. Vi får se! :)
Maja och Nickita, vinnare av ridskolecupen :)
Nu ska jag dricka upp mitt kaffe innan lektionen börjar. :)
Gick in på Isabella Nilssons blogg som jag dagligen följt länge nu och hon har skrivit sitt sista inlägg och jag böev så berörd, så berörd!
Jag tycker ni ska ta er tiden att läsa detta inlägg och ta er en funderare över hur mycket Sociala Medier förstör ungdomars själar vid missbruk, anonym skit-kastning.
Har nyss kommit hem från stallet efter att ha fodrat lunch till djuren :)
Imorse släppte jag ut dem och det var så skönt att det inte var -18 grader utan bara -2!
I alla fall,
Var gryyyymt seg igår efter att jag kom hem från stallet. Det blev nämligen tre ridpass :)
Först fick jag prova Child of My Heart "Musse" en 3-åring, blivande 4-åring, som är en Fullblodsvalack som ägs av Anna Sandberg.
Han var väldigt intressant att rida, han känns mycket mycket större än vad han är egentligen så det var lite kul. Sen så var han mycket "segare" för skänkeln än vad jag trott. Satt nästan hela tiden och försökte få fram honom. Ganska stor skillnad från Bojjen som skulle suttit i väggen om jag skänklat så mycket som jag gjorde på Musse ;)
Är i alla fall väldigt nöjd med tanke på att jag inte riktigt är en unghäst ryttare och jag är inte särskilt van att rida på andra hästar än min egna, tyvärr. :P
En liten film på traven :)
Ni ser ju, han är ganska välutbildad för att vara blivande 4 år bara. Men en trevlig häst som jag förhoppningsvis kan få ha mycket skoj med :')
Sen efter att jag ridit på Musse så frågade Lena om jag ville prova Robban, den stora svarta. ;)
Och ja, jag sa att jag kunde de, så jag red först på Bojjen. Lite skritt i ridhuset bara.
Sedan hoppade jag upp på, ja verkligen den stora svarta! Shit va stor han är alltså! Helt galet,
kände mig som en liten myra alltså... haha
Vi hoppade en "fem och en halva" och sista gången låg det väl på ca. 115-120cm så det känns ju kul eftersom det var första gången och så. :)
DOCK! så fick jag käka lite grus också..... hehe
Robban vart "rädd" när Lena slängde en bom på marken, där sitter jag med långa tyglar mitt i en konversation och vips så flyyyyyger jag som en fjäderlätt vante över huvudet på Robb. Han bockade så in i helvete stort!!
haha har aldrig varit med om dess like! Fast egentligen så vet ju vi alla som känner Bojjen, att det har jag.
Men jag var inte alls beredd på det kan jag lova!
Hade jag inte suttit och pratat hade jag suttit kvar tror jag, men han liksom "took me by surprise" .. haha
Så idag är jag mör!
Hade precis innan jag hoppade upp sagt att jag hade så jäkla ont i svanskotan sen Bojjen kasta in mig i väggen, och hur tror ni jag landa?
- Ja på svanskotan.... Attans!
Men mest sur är jag över att han faktiskt lyckades ha av mig!
INGEN häst brukar få av mig utan en kamp först! haha
Jag har typ bara ramlat av 8-10 gånger i hela mitt liv, MAX och då har jag ridit i 12 år ;)
aja, sånt kommer ju att ske fler gånger så det är väl dags att släppa stoltheten nu ;)
Men en sak som jag framförallt blev överraskad av!!!:
När jag ligger där på marken och har en så in i helvete öm svanskota så kommer världens bästa vän fram till mig..... Bojjen skrittar fram till mig, puttar och nafsar mig på kinden och på näsan...
Bara det kunde få mig att gråta...
Smärtan bara försvann liksom....<3
Helt obeskrivlig känsla och jag blir tårögd bara jag tänker på det <3
Min allra bästa, bästa kompis som ALDRIG sviker...
Hästarna är ute i kylan, men nöjda är de nog ändå, jag sitter här med en kopp kaffe och njuter av morgonen. Jag unnade mig faktiskt en bit tårta också! (Nu lät det som om det var något ovanligt att jag unnar mig gosaker vilket är HELT fel eftersom jag alltid unnar mig gosaker ;) haha)
I alla fall,
Igår fyllde min käraste moder år!
Det blev givetvis tårta firande och så :)
(därav resterande tårtbit jag kastar i mig nu) hehe
Vill i alla fall tacka min mamma för att hon alltid ställer upp och är så go och snäll!
Som dessutom har fixat så att jag och hon ska kunna gå på Rolf-Göran Clinic nästa Måndag på Aspviks gården i Stockholm. :') KAN MAN HA EN BÄTTRE MAMMA RIGHT?! hihi
Grattis återigen <3
Gårdagen såg för övrigt inte ut på något speciellt vis förutom mammas firande.
Vi såg på efterlängtade Skavlan (och Stefan Löven var med! :D) Men annars såg den ut som vilken fredag i soffan som helst. ME LIKE!
Idag blir det åter en skritt tur på Bojjas och ev. lite mer ridning mot eftermiddagen..... vi får se ;)
Spännande!
På söndag är det träning och Bojjen ska få gå ut och röra på sig och kanske blir det ett tredje pass där åter.... "Det är oliiiiiiidlig spännande" som Peter Harryson sa ;)
Nu ska jag ta och njuta ännu lite till av denna härliga lördag!!!
Det var verkligen inte så här jag planerade mitt och Bojjens sista år tillsammans...
Tårarna rinner nerför kinden i rädsla på att vi får börja om där vi var för 1,5 år sedan. Samma procedur och samma tidskrävande procedur.
Men finns det verkligen någon kämpar glöd kvar??
Just nu gör det inte de...
Har satt återbud på träningen imorgon (ingen sjukdom har någonsin hindrat mig från en träning tidigare så det har inget med det att göra) men jag känner liksom...:
Vad tjänar det till på att sitta på en ridskolehäst? - Du lär dig och du utvecklas!
Ja men varför skulle jag vilja lära mig något just nu när det ändå ser ut som om jag kommer sluta med hästarna helt.
Jag säger alltid att saker sker av en anledning!
*Att det var meningen att Bojjen skulle få sin första senskada för jag lärde mig så mycket av det, så jag har kunskapen till i framtiden.
*Det var meningen att han skulle få kolik när vi skulle på tävling för att jag skulle lära mig.
*Det var meningen att han skulle bita av sig tungan för att jag skulle lära mig.
*Det var meningen att han skulle få ont i ryggen och bakknäet för att jag skulle lära mig.
*Det var meningen att han skulle få regnskållor så jag skulle lära mig.
*Det var meningen att han skulle få fettknölar vid sadelgjorden, jag lärde mig ju.
*Det var meningen att han skulle få lymfangit två gånger eftersom jag lärde mig.
*Det var meningen att han skulle få en gaffelbandskänning.
*Det var meningen att han skulle bli blind på ena ögat.
För att jag skulle lära mig!
MEN KOM IGEN ÖDET! DET FINNS GRÄNSER!!!!
Nästa gång ni tycker att ni har otur för att ni alltid river ett hinder i MSV hoppning kan ni ju se tillbaka på detta inlägg och på hur mitt och Bojjens senaste 2 år har sett ut.....
Det finns en gräns på hur mycket man klarar av.
Somliga hade passerat den för länge sedan och gett upp, (de allra flesta)
Då är inte jag den som är hemma om jag verkligen inte mår bra och just nu är det väl så...
Tempen har stigit och jag blir mer och mer stressad för att jag missar så mycket i skolan. Känns liksom som om jag kämpar så hårt ändå så det räcker, nu kommer jag få kämpa ännu mera.
Det blir liksom en ond cirkel som bara blir starkare och starkare, Ju mer jag stressar över att jag är sjuk ju sjukare blir jag, och i och med att jag blir sjukare stressar jag ÄNNU MER.
JAG ORKAR INTE LIGGA HEMMA HELA DAGARNA!
faaan....
Plus att i måndags när jag skulle rida så går jag upp i ridhuset med Bojjbojj. Hinner inte mer än att trava ett halvt varv innan jag inser att ponnystackarn är HALT!
JA! KAN DET GÅ ÄNNU BÄTTRE ELLER?!
Ska vi börja vårat sista år tillsammans med ännu en senskada?
Dessutom hade veterinären varit där på morgonen och tittat till hans öga då jag vart orolig eftersom han knep så mycket med det sjuka ögat.
Man hinner inte mer än att ta ut veterinären på morgonen så måste man tillkalla en ny på kvällen.....
Love it!
Love him anyhow, men börjar kanske få mig en tankeställare.... Men ännu ger vi inte upp.
han kan ju liksom hoppa, JÄVLIGT bra....
Och han tycker det är kul. Då kan man ju inte svika.. <3
tänkte dela med mig av den preliminära tävlingssäsongen som jag planerat lite lätt.
Jag tänkte att jag skulle skicka den till min underbara tränare Fia och fråga vad hon tycker osv. :)
Jag hade ju verkligen ett starkt mål som jag satte förra året, att rida elitlaget sista året på ponny..
Men jag har bestämt, för Bojjens bästa, att vi INTE ska göra det. Jag vill inte pressa honom utan vi ska ta de lugnt och sakta stiga i klasserna därav en lugn start för att inte riskera någonting.
Hellre ett lyckat tävlingsår på lägre klasser en ett halvdant med högre höjder. Jag är inte i sånt stort behov av att hoppa MSV även om det helt klart skulle vara kul.
Så här ser den ut i alla fall :)
(inlägget blev lite konstigt)
Tävlingssäsongen 2013
Första tävlingen:
Vecka 6 2013-02-10 Heby Ryttarförening Carin Lindströms minnespris Regional tävling i hoppning ponny 90 cm,100 cm, 110 cm, 120 cm
Andra tävlingen:
Vecka 7 2013-02-17 Högbo Ridklubb Regional och lokal tävling i hoppning ponny 80 cm, 90 cm, 100 cm, 110 cm